fredag den trettonde
Födelsedangar ger mig alltid en klump i halsen.
Vi längtar efter dagen då vi äntligen ska må bra och tror att den dag då vi med ett illvrål äntrade den här världen genom ett skändat hål skulle vara den ultimata tidpunkten för den ultimata lyckan.
Fyrahundratrettiotvåtusen människor föds varje dag. Du delar din alldeles speciella dag med fyrahudratrettioentusen niohundranitttionio personer, cirka.
Vi längtar efter dagen då vi äntligen ska må bra och tror att den dag då vi med ett illvrål äntrade den här världen genom ett skändat hål skulle vara den ultimata tidpunkten för den ultimata lyckan.
Fyrahundratrettiotvåtusen människor föds varje dag. Du delar din alldeles speciella dag med fyrahudratrettioentusen niohundranitttionio personer, cirka.
Ren inspiration
Nyfiken saknas oss intressant början ofrivilliga födseln tabula rasa subjektiviteten sanningen är lögn dikterad eufemism du mig, du är full adjö
Momentana euforin ögonblickligen ynklighet ingens och ordens och handlingarnas fantomfamn en tämligen dum affär
M B M
Bön
Jag tänkte skriva om vad det mest patetiska med poesi är.
Men jag kom på att det är att försöka förklara hur poesin är patetisk.
Särskillt när skrivaren försöker bemästra den patetiskt ädla konsten.
Fylla
Fyll dig själv med innehållet från dina glas.
Fyll dina glas med innehållet från dig själv.
Ditt innersta delas upp i separata koppar och delas ut till de behövande,
Det vill säga till dig
För vem fan behöver ditt innersa mer än du?
Det är du som blir tom utan det,
Och det är svårt att fylla en redan full kopp...
en redan full kropp.
