Skeenden

Jag är rädd att en person som är helt trygg i sig själv inte kan ha djupare relationer.
Jag är rädd att det enda som faktiskt finns på riktigt är vänskap.
Jag är rädd att riktig kärlek brinner upp på en månad, och att askan som finns kvar är det vi lever av.
Något som skrämmer mig är att tanken på att bara ha en viss mängd kärlek. Jag har lämnat bort så mycket att jag älskar mindre och mindre, och jag är bara 20.
Jag är rädd för att aldrig ge min mamma några barnbarn.

Strider jag kämpat
Slag jag tagit och givit
Bara för att gå ner för trappan i underkläder
Och sedan gå hem
Med blickar på mig och inget annat
Sökandet efter det som skulle varit där, fulländat min tillvaro.

Det enda som fulländar mig är kosten
Tänka sig att vara arssexuell
Men återigen så handlar det inte om sex utan om liv
jag kan leva med att bara behöva konsten
Konsten och publiken så har jag all bekräftelse och tillfredsställelse jag behöver
På min ålders höst, ensam, målandes, skrivandes, dansandes, spelandes.
Och åskådad
För jag går ju ner för trappan
I bara underkläder
Bara för den där blicken
För att få visa upp det som på samma gång är mitt verktyg och min skapelse, mitt konstverk
För jag är ju min största konst
Jag är det jag helst ställer ut
För jag vill ju bli sedd
Det enda som fulländar mig är publiken

Hur trygg var jag då?
Kanske inte alls.
Jag är bara inte lagd åt det hållet.

.

Jag vill ha en skrivmaskin.
Om kvällarna släcker jag alla lampor. Sedan tar jag av mig alla kläder och tänder rökelse och levande ljus, jag har inga ljusstakar, så jag fäster dem med smällt stearin i golvet på den öppna spisen som inte längre fungerar. Därefter lägger jag mig i sängen för att föröka skriva. Men det blåa ljuset från datorns skärm stör och dominerar det gula ljuset från min öppna spis. Och så förlorar jag lusten.
Jag vill vara en skrivmaskin.
Jag känner ofta suget efter att producera text, men har inga tankar att lägga bakom den. Jag vill kunna frambringa text utan att tänka eller känna något med den. rent mekaniskt vill jag trycka ned mina tangenter och plötsligt ha länga rader av ord i mina hand.

Jag vill ha en skrivmaskin.
Om kvällarna släcker jag alla lampor. Sedan tar jag av mig alla kläder och tänder rökelse och levande ljus, jag har inga ljusstakar, så jag fäster dem med smällt stearin i golvet på den öppna spisen som inte längre fungerar. Därefter lägger jag mig i sängen för att föröka skriva. Men det blåa ljuset från datorns skärm stör och dominerar det gula ljuset från min öppna spis. Och så förlorar jag lusten.
Jag vill vara en skrivmaskin.
Jag känner ofta suget efter att producera text, men har inga tankar att lägga bakom den. Jag vill kunna frambringa text utan att tänka eller känna något med den. rent mekaniskt vill jag trycka ned mina tangenter och plötsligt ha länga rader av ord i mina hand.

Jag vill ha en skrivmaskin.
Om kvällarna släcker jag alla lampor. Sedan tar jag av mig alla kläder och tänder rökelse och levande ljus, jag har inga ljusstakar, så jag fäster dem med smällt stearin i golvet på den öppna spisen som inte längre fungerar. Därefter lägger jag mig i sängen för att föröka skriva. Men det blåa ljuset från datorns skärm stör och dominerar det gula ljuset från min öppna spis. Och så förlorar jag lusten.
Jag vill vara en skrivmaskin.
Jag känner ofta suget efter att producera text, men har inga tankar att lägga bakom den. Jag vill kunna frambringa text utan att tänka eller känna något med den. rent mekaniskt vill jag trycka ned mina tangenter och plötsligt ha länga rader av ord i mina hand.

Jag vill ha en skrivmaskin.
Om kvällarna släcker jag alla lampor. Sedan tar jag av mig alla kläder och tänder rökelse och levande ljus, jag har inga ljusstakar, så jag fäster dem med smällt stearin i golvet på den öppna spisen som inte längre fungerar. Därefter lägger jag mig i sängen för att föröka skriva. Men det blåa ljuset från datorns skärm stör och dominerar det gula ljuset från min öppna spis. Och så förlorar jag lusten.
Jag vill vara en skrivmaskin.
Jag känner ofta suget efter att producera text, men har inga tankar att lägga bakom den. Jag vill kunna frambringa text utan att tänka eller känna något med den. rent mekaniskt vill jag trycka ned mina tangenter och plötsligt ha länga rader av ord i mina hand.

Jag vill ha en skrivmaskin.
Om kvällarna släcker jag alla lampor. Sedan tar jag av mig alla kläder och tänder rökelse och levande ljus, jag har inga ljusstakar, så jag fäster dem med smällt stearin i golvet på den öppna spisen som inte längre fungerar. Därefter lägger jag mig i sängen för att föröka skriva. Men det blåa ljuset från datorns skärm stör och dominerar det gula ljuset från min öppna spis. Och så förlorar jag lusten.
Jag vill vara en skrivmaskin.
Jag känner ofta suget efter att producera text, men har inga tankar att lägga bakom den. Jag vill kunna frambringa text utan att tänka eller känna något med den. rent mekaniskt vill jag trycka ned mina tangenter och plötsligt ha länga rader av ord i mina hand.

Jag vill ha en skrivmaskin.
Om kvällarna släcker jag alla lampor. Sedan tar jag av mig alla kläder och tänder rökelse och levande ljus, jag har inga ljusstakar, så jag fäster dem med smällt stearin i golvet på den öppna spisen som inte längre fungerar. Därefter lägger jag mig i sängen för att föröka skriva. Men det blåa ljuset från datorns skärm stör och dominerar det gula ljuset från min öppna spis. Och så förlorar jag lusten.
Jag vill vara en skrivmaskin.
Jag känner ofta suget efter att producera text, men har inga tankar att lägga bakom den. Jag vill kunna frambringa text utan att tänka eller känna något med den. rent mekaniskt vill jag trycka ned mina tangenter och plötsligt ha länga rader av ord i mina hand.

Jag vill ha en skrivmaskin.
Om kvällarna släcker jag alla lampor. Sedan tar jag av mig alla kläder och tänder rökelse och levande ljus, jag har inga ljusstakar, så jag fäster dem med smällt stearin i golvet på den öppna spisen som inte längre fungerar. Därefter lägger jag mig i sängen för att föröka skriva. Men det blåa ljuset från datorns skärm stör och dominerar det gula ljuset från min öppna spis. Och så förlorar jag lusten.
Jag vill vara en skrivmaskin.
Jag känner ofta suget efter att producera text, men har inga tankar att lägga bakom den. Jag vill kunna frambringa text utan att tänka eller känna något med den. rent mekaniskt vill jag trycka ned mina tangenter och plötsligt ha länga rader av ord i mina hand.

Jag vill ha en skrivmaskin.
Om kvällarna släcker jag alla lampor. Sedan tar jag av mig alla kläder och tänder rökelse och levande ljus, jag har inga ljusstakar, så jag fäster dem med smällt stearin i golvet på den öppna spisen som inte längre fungerar. Därefter lägger jag mig i sängen för att föröka skriva. Men det blåa ljuset från datorns skärm stör och dominerar det gula ljuset från min öppna spis. Och så förlorar jag lusten.
Jag vill vara en skrivmaskin.
Jag känner ofta suget efter att producera text, men har inga tankar att lägga bakom den. Jag vill kunna frambringa text utan att tänka eller känna något med den. rent mekaniskt vill jag trycka ned mina tangenter och plötsligt ha länga rader av ord i mina hand.

Hon är kanske gammal men hon känner sig som ny
Jag är så ung men tycker bara om gamla saker
Jag är byggd för att flyga
När hon ser sig själv i spegeln får hon en chock
Hon vill byta med mig
Jag har stått i regnet nästan hela dagen
Med nästan inga kläder alls
Och precis som regnet så faller natten snart
Och precis som natten så faller jag också snart
För henne
Alla brutna människor kommer att omge mig
Precis som allt det nya jag avskyr
Titta, du är så gammal! Tänk att jag kan flyga!
Men somliga kommer alltid att sova ensamma ändå

Jag klär mig i vitt för gratis alkohol och avsked
När du sitter på andra sidan väggen bakom en låst dörr
Ljudet var friktion som blandades med våta fönster
Jag målar mitt ansikte med färg och nynnar högt
Lyssnar på det hemligt emotionella bandet för att dränka ljuden
Av hur du rör dig stilla i rummet bredvid
Jag ska sätta en tändare intill fållen på min vita klänning
Och sen ska jag titta på medan den blir svartare än döden
Den blir en begravningsklänning
Det står mitt namn på stenen

Jag tror jag får gå, snart
Jag tror vi är fulla nog att köra hem snart
Änglarna vaktar på oss
Jag tror aldrig mer vi blir ensamma
Aldrig så ensamma som vi är
Just nu
Jag tror att vi är redo att släcka lampan
Och andas högt tillsammans
I mörkret

Så isande var aldrig orden
och tänderna aldrig så farligt bixtrande
Så stora aldrig våra pupiller
och så blånande aldrig dina läppar
Som när de kvävde mig från livet
älskling, i vår första kyss

Jag älskar inte, jag fördriver tid.
För hon som får plats med alla stjärnor i sin fingernagel
Behöver tiden mer
Jag är en obitlig egoist
Men jag är säker på att jag inte förstör
Bara gjorde det hela mer intressant

Meningen är Inget jag Kan tala om Allt jag gör Ekar och blir till Livet när det studsar

Jag vet att du vet att jag skriver för dig ikväll.
Men jag gör det bara för att du ska veta
Att allt jag gör
Är för dig
För du är evig
Liksom jag, i dig
Sällsamma slagord som sjunker sakta
Som minnen av vad det var att vara ung
När våra föräldrar var det
Och kvar blir ett platt land av betong
Så jag såg dig bland allt det platta
Reste du dig och dansade som om ingen såg
Men jag såg och visste
Att du är evig

En våg är ett vingslag av den stora sjö-
fågeln
Tänk hur våt sand är bra för att skriva
hemligheter
Amazonkvinnan är i gryningen hungrig
på M