Skeenden

Jag tror jag får gå, snart
Jag tror vi är fulla nog att köra hem snart
Änglarna vaktar på oss
Jag tror aldrig mer vi blir ensamma
Aldrig så ensamma som vi är
Just nu
Jag tror att vi är redo att släcka lampan
Och andas högt tillsammans
I mörkret

Så isande var aldrig orden
och tänderna aldrig så farligt bixtrande
Så stora aldrig våra pupiller
och så blånande aldrig dina läppar
Som när de kvävde mig från livet
älskling, i vår första kyss

Jag älskar inte, jag fördriver tid.
För hon som får plats med alla stjärnor i sin fingernagel
Behöver tiden mer
Jag är en obitlig egoist
Men jag är säker på att jag inte förstör
Bara gjorde det hela mer intressant