Skeenden

Hans händer lär känna hennes

Istället för ord, som vrider in och ut, en blick.
Istället för rosor, rödare en blod, en handling.
En famn.

Jag ska klä av dig dina andetag
Med skälvande fingrar
I det blinkande lysrörsljuset
Syns dina blodkärl genom tunn hud
Vidgade pupiller avslöjar dig
Som ett upplyst fönster i natten utanför
Ser jag in i din själs sovrum
Låt oss släcka sänglampan
Blåsa ut ljusen
Släppa taget om alla hemligheter
Och drunkna i ohämmad passion
Vi sitter rygg mot rygg i dimman
Utan att se eller höra
Känn, bara känn mig
Begrav dina tänder i min handled
Och uppsluka mitt förstånd
Så som jag ska slita av dig ditt
Och blanda det i mittt morgonkaffe
Det är lika svart som dina tända ögon
I morgon, i morgon

This bud of love, by summer's ripening breath, may prove a beauteous flower when next we meet.
Good night, good night! As sweet repose come to thy heart as that within my breast.

När jag lekte i min bardom fick jag höra
Att jag skulle akta mig
Så att jag inte trampade på senapsgas
Min förmoder hade bara ett ben
Hon hade bara en lunga
Hon hade bara en dotter
Att stödja sig på
Under flykten
Det var en dag av ett liv som gick åt
Det var en dag ett liv som gick åt
Till att bygga ett luftslott
För hundra år sedan
Gick där en kvinna
Med bara ett ben
Hon byggde en framtid
Hon byggde en släckt
En lång kedja av kvinnor
Med bara ett ben
När dagen var slut
Var det bara dottern kvar
Och hon hade ingenting
Inte ens ett liv
Där fanns ingen senapsgas
Bara gräs
På min lekplats

Jag tänkte skriva något om hösten, men på mitt huvuds bakdörr bultar en främlig.
Någon som är ren och vis och bräcklig. Rädd och lugn och ensam är han. Han som bultar på min hjärna.
Att tal och skrift och en timme av ett liv kan bulta så mot tinningarna, att mina ögon tåras.
Det gör ont när tårar rinner. De vattnar de rodnande lunderna och mognande äpplena.
Snart har ett år gått sedan en främmande man bröt sig in i min hjärna och möblerade om i mitt medvetande.
Snart har ett år gått, och varje gång jag skriver om den kvällen låter det förvirrat och osammanhängande.
Förtvivlat famlar jag nu efter en enda mening som han riva uppdämningen
Eller bara ådstakomma ett hål. En lös bräda i staketet som inhägnar stormen.
Allting har stoppats upp. Mitt i allt kom istiden och förseningen är oöverskådlig.
Ny ankomsttid: Aldrig
Vinter vinter vinter, ta mig med, vinterkonung. Kyss min tunga så den fryser fast vid en stolpe
Lämna mig sedan där att dö av köld eller slita sönder munnen som du kysst.
Främmande, förvirrade vinterkonung. Du som regerar riket i mitt huvud.
Vi fick det vi fick, och vi gör vad vi kan med det vi fått.
Ska vi gå?

Du säger att du är kåt
Men du ser bara kissnödig ut
När du säger att jag är vacker
Strålar dina ögon av odska.
Vad vill du med mig egentligen?
När du säger att du respekterar mig
och ställer mig på knä

Vem har sagt att jag vill ha din hand där?
Vem har sagt att jag vill ha din kuk där?
Vem har sagt att du får se på mig?
Vem har sagt att du får lyfta på min kjol?
Vem har sagt att jag inte är lesbisk?
Att jag inte är gift eller sjuk eller ihopsydd?

Ditt saliv känns som hett klister
Dina läppar kväver mig som en påse
Du är för tung över mig
För stor i mig
För hård mot mig

Jag viskar i ditt öra
Nej, jag skriker, nej!
Nej jag vill inte ha din hand, din kuk, dina läppar
Du får inte se på mig, du får inte lyfta på min kjol

Jag är lesbisk, sy ihop mig
Jag ska aldrig släppa in någon
Kväv mig med en påse, klistra fast och dränk mig
Skär av mig brösten som du säger är snygga
Skala av mig den mjuka huden och de vackra läpparna
Raka av mig håret

Du har lämnat spår på mig
Jag har kvar dina fingeravtryck
Jag ska hitta dig
Hitta dig och skära halsen av dig