Livet, igen.

Livet är en plåga och den plågan är för kort.
Vi som är levande hinner nog aldrig vänja oss innan vi dör, förgör, förintar, förgås. På en smörgås.
Gåsen är smart som flyger utomlands på vinern. Förutom tamgässen förstås, de har tagit över våra vanor.
Någon borde tänka i andra banor, byta från tvärbana till bergochdalbana, göra något som ingen annan skulle ana. I förbifarten.
Farten stiger bara när man kör på motorvägen. Frammåt, frammåt bara rakt fram fortare och fortare. Tills bilen framför får sladd och våltar och sen får man en volvo i huvudet och allt blir bara svart och tyst.
Då blir man en grönsak och ska vattnas och solas och pysslas och pussas och växa i mull och ha lagom mycket gödsel så man blir stor och fin och smakrik och passar bra i den ångande grytan på hösten när familjen är på besök och kräftsesågen just har börjat.
Nej livet är en plåga och den plågan är för kort.
Och när du har befriats och inte längre plågas gråter dina nära och längtar själva bort.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0