Skeenden

Lila är färgen på ångest
Allting färgas lila
Havet, himmlen, skogen, människorna
Deras röster hörs inte
De överröstas av ljudet av alla tjuvlarm, flyglarm och sirener
Alla tandläkarborrar och naglar mot keramik
Lila skrapar, klöser, fräter, fryser, bränner
Huden som blir lila
Ögonen som blir lila
Mitt blod är lila och jag gråter lila tårar
Över esamheten
Över misslykandet
Överallt
Jag dränker hela huvudstaden med mina lila tårar
Världen är i kaos och jag är orsaken
Mitt i stormens öga står jag som en nagel
En irriterande nagel i stormmonstrets öga
Det är mitt fel att han är arg
Det är mitt fel att han förstör
Jag står ovanför och blickar ner på förödelsen
Ser hur den vanliga, normala världen kollapsar under mig
Och alla politiker och horor tittar upp på mig och skriker:
"Rädda oss!"
Och jag viskar:
"Nej."