Det mest osammanhängande

månljuset slår ut tänder och knäcker näsor i huvudstaden
Och regnet kysser slu
tna ögonlock och släcker blinnande hjärtan
En ensam pratbubbla om att hellre vara ensam än lycklig
Barnen springer på taken
varenda mor ligger vaken
Stjärnorna blinkar snällt
De faller sen hur som hellst
Kvällen är tom
Den trötta västanvinden vill fylla den med flickor
Som alla de kjolar han and
ats på
Går de hem tillslut ändå
Fyrahundratusen sanna paradoxer samlade på en offentlig toalett
I ett osänt kärleksbrev
med allt för mycket hat
Alla vänder om
ett stenk
ast från paradiset
då har de sett tillräckligt
En pojke sköt sig genom livet
Med ett gevär laddat med könsord och hormoner
Lägg dig och sov i en godsvagn
Så har du ett nytt liv när vi kommer fram
Så binder jag dig en krans
Och du bär den som en krona
In i framtiden, in i framtiden
För er som har
någon

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0