Skeenden

Jag är onanist
Jag är våltdäcktsman
Jag är penetrist
Jag är massokist
Jag är sodomist
Jag är sadist


En gång i tiden var jag rolig
Jag var vacker
Jag var trevlig
Jag var smart
Jag var social
Jag var älskvärd


Det är mitt eget fel, men jag skyller ifrån mig, att ingen längre vill ha mig.

Hon kom bara seglande, helt ensam en dag.
-Varenda människa är en besvikelse, sa hon. Tack för att du tog dig tid, men inte heller du var tillräcklig.
Hon bara kom seglande ut på holmen en dag. Ensam var hon. onaturligt slät och ljus med svarta detaljer.
Så jag betraktade henne när hon sov, stilla som ett barn, under mitt täcke. Jag kunde inte låta bli.
När hon vaknade tryckte hon milt sitt sköte mot min mun. Bara det, hon behövde aldrig be. När hon andats färdigt och jag var förtrollad steg hon upp. Med sin klänning över axeln, likt en evig hjältinna, lämnade hon mig och min holme. Tidens ensammaste sommar började där.

Du slog dig själv i asiktet med insidan av mina händer
Eller om du gömde något i dem, en Pandoraask
En dödlig hemlighet för mig att förvalta
Efter bästa förmåga
Då sprack en sömm innuti mig
Tio sygn
Men det var det värt
För jag skulle göra vad som hellst för din frihet