och när i
Hon kom bara seglande, helt ensam en dag.
-Varenda människa är en besvikelse, sa hon. Tack för att du tog dig tid, men inte heller du var tillräcklig.
Hon bara kom seglande ut på holmen en dag. Ensam var hon. onaturligt slät och ljus med svarta detaljer.
Så jag betraktade henne när hon sov, stilla som ett barn, under mitt täcke. Jag kunde inte låta bli.
När hon vaknade tryckte hon milt sitt sköte mot min mun. Bara det, hon behövde aldrig be. När hon andats färdigt och jag var förtrollad steg hon upp. Med sin klänning över axeln, likt en evig hjältinna, lämnade hon mig och min holme. Tidens ensammaste sommar började där.
-Varenda människa är en besvikelse, sa hon. Tack för att du tog dig tid, men inte heller du var tillräcklig.
Hon bara kom seglande ut på holmen en dag. Ensam var hon. onaturligt slät och ljus med svarta detaljer.
Så jag betraktade henne när hon sov, stilla som ett barn, under mitt täcke. Jag kunde inte låta bli.
När hon vaknade tryckte hon milt sitt sköte mot min mun. Bara det, hon behövde aldrig be. När hon andats färdigt och jag var förtrollad steg hon upp. Med sin klänning över axeln, likt en evig hjältinna, lämnade hon mig och min holme. Tidens ensammaste sommar började där.
Kommentarer
Trackback
