If...
"Hur var du när du var liten?"
Jag har ofta tänkt på vad jag skulle svara på den frågan. Om. Någon gång en lite för självgod programmledare ställde den till mig i en tvstudio med de starka lamporna stickandes i ögonen och sminket klibbande i ansiktet. När de sökt upp någon avlägsen släckting för att få tag i något gammalt foto från en jul för länge sedan, och medan det visas på alla skärmar skulle jag svara: "När jag var liten var jag... jävligt... Bitter.
Jag var som en sur gammal gubbe. En sån som sitter i köksfönstret och siktar på grannpojkarna när de spelar fotboll. Och så fort någon sätter en fot på gräsmattan för att hämta den nya bollen som fastnat i äppelträdet så: PANG! Skjuter jag dem med luftbössan.
Sån var jag när jag var liten."
"När jag var liten ville jag skriva texter till de musikstycken jag komponerade på min pappas piano. Det blev inte mycket av det. För det var inte mycket till musik. Jag ville att min pappa skulle lära mig att spela, men varje gång jag bad honom sa han bara: "Du måste öva!" Jag förstod aldrig vad han ville att jag skulle öva på, för de slumpmässiga slagen jag riktade mot tangenterna framkallade mest ett slags autiotivt stroboskopljus som i sin tur framkallade epilptiskt anfall i stämbanden hos de som stod närmast. Deras skrik fick mig genast att sluta."
"Så där var jag: Längst bland alla killar i klassen, med tuttar som geléhallon och hår under armarna. Jag stod där som en tondöv lyktstolpe och önskade inget hellre än att ha någon form av talang. Sån var jag när jag var liten."
Men kvinnan i mig växte och fick mig att stanna. Stanna i växten och du blev högre än jag, kom längre. Och nu är det du som står på scenen och jag som ser på. Det är du som skrivit texterna och slängt pianot i väggen. Jag önskar att du läste det här, så du kan fatta att jag är bättre än du. Jag kan mer, har mer, än du din lilla fjolla.
Jag har ofta tänkt på vad jag skulle svara på den frågan. Om. Någon gång en lite för självgod programmledare ställde den till mig i en tvstudio med de starka lamporna stickandes i ögonen och sminket klibbande i ansiktet. När de sökt upp någon avlägsen släckting för att få tag i något gammalt foto från en jul för länge sedan, och medan det visas på alla skärmar skulle jag svara: "När jag var liten var jag... jävligt... Bitter.
Jag var som en sur gammal gubbe. En sån som sitter i köksfönstret och siktar på grannpojkarna när de spelar fotboll. Och så fort någon sätter en fot på gräsmattan för att hämta den nya bollen som fastnat i äppelträdet så: PANG! Skjuter jag dem med luftbössan.
Sån var jag när jag var liten."
"När jag var liten ville jag skriva texter till de musikstycken jag komponerade på min pappas piano. Det blev inte mycket av det. För det var inte mycket till musik. Jag ville att min pappa skulle lära mig att spela, men varje gång jag bad honom sa han bara: "Du måste öva!" Jag förstod aldrig vad han ville att jag skulle öva på, för de slumpmässiga slagen jag riktade mot tangenterna framkallade mest ett slags autiotivt stroboskopljus som i sin tur framkallade epilptiskt anfall i stämbanden hos de som stod närmast. Deras skrik fick mig genast att sluta."
"Så där var jag: Längst bland alla killar i klassen, med tuttar som geléhallon och hår under armarna. Jag stod där som en tondöv lyktstolpe och önskade inget hellre än att ha någon form av talang. Sån var jag när jag var liten."
Men kvinnan i mig växte och fick mig att stanna. Stanna i växten och du blev högre än jag, kom längre. Och nu är det du som står på scenen och jag som ser på. Det är du som skrivit texterna och slängt pianot i väggen. Jag önskar att du läste det här, så du kan fatta att jag är bättre än du. Jag kan mer, har mer, än du din lilla fjolla.
En döende ateists tankar
oliver oliver oliver oliver oliver
Är det ett bär eller en frukt? En stenfrukt?
Förlorare
Tio minuters sömn i passagerarsätet på väg
På hotellets undervåning, de enda gästerna inatt
Fuktiga lakan, torrt bröd, kroppsvätskor och billigt vin
Dövar smärtan från vilken förlust som hellst
30 000 meter över marken, när motorerna lägger av
Sjunger, skritker skrattar alla i den lilla plåtburken i universum
De ska alla på kalas
Och hennes älskare hade tyvärr fått förhinder ikväll
-Vi får ses en annan dag.
-Ring mig
-Hör av dig
Snart...
Insipration, inspiration
Du 3
Det som inte gör dig starkare tar död på dig.
Den som inte räddar dig kommer att avrätta dig.
Kommer du någonsin hitta hem igen?
Av vem är du egentligen född?
Den som inte räddar dig kommer att avrätta dig.
Kommer du någonsin hitta hem igen?
Av vem är du egentligen född?
Du 2
Tror vi är fulla nog att köra hem nu.
Du
När du ligger ensam i din stora dubbensäng
ser du så besegrad ut.
Du är liten och smal som en nål.
Du och din ensamma kudde, båda klädda i vitt.
Båda mjuka och lika användbara. I någon annans dröm
Du har stängt dörren om dina missnöjen.
Och du önskar inget hellre än att vara tillfreds med hur allt blev
Men de svarta fläckarna, som bäckfläckar på pergament, talar för sig själv
Ibland när du flyr önsar du att du visste vad det var som jagade dig
Och ibland när du stannar undrar du var du hade hamnat
Om du bara fortsatt springa
men du vet att allt går runt
Och du skulle bara slutat där du började
Men mycket äldre och tröttare än nu.
Så du kommer vänta på mig
Tills jag hinner ifatt
Och vi kommer lägga oss i din stora dubbelsäng
Klädda i vitt
Du, jag och din stora dubbelsäng
ser du så besegrad ut.
Du är liten och smal som en nål.
Du och din ensamma kudde, båda klädda i vitt.
Båda mjuka och lika användbara. I någon annans dröm
Du har stängt dörren om dina missnöjen.
Och du önskar inget hellre än att vara tillfreds med hur allt blev
Men de svarta fläckarna, som bäckfläckar på pergament, talar för sig själv
Ibland när du flyr önsar du att du visste vad det var som jagade dig
Och ibland när du stannar undrar du var du hade hamnat
Om du bara fortsatt springa
men du vet att allt går runt
Och du skulle bara slutat där du började
Men mycket äldre och tröttare än nu.
Så du kommer vänta på mig
Tills jag hinner ifatt
Och vi kommer lägga oss i din stora dubbelsäng
Klädda i vitt
Du, jag och din stora dubbelsäng
