Skeenden

Tror vi är fulla nog att köra hem nu.

När du ligger ensam i din stora dubbensäng
ser du så besegrad ut.
Du är liten och smal som en nål.
Du och din ensamma kudde, båda klädda i vitt.
Båda mjuka och lika användbara. I någon annans dröm
Du har stängt dörren om dina missnöjen.
Och du önskar inget hellre än att vara tillfreds med hur allt blev
Men de svarta fläckarna, som bäckfläckar på pergament, talar för sig själv
Ibland när du flyr önsar du att du visste vad det var som jagade dig
Och ibland när du stannar undrar du var du hade hamnat
Om du bara fortsatt springa
men du vet att allt går runt
Och du skulle bara slutat där du började
Men mycket äldre och tröttare än nu.
Så du kommer vänta på mig
Tills jag hinner ifatt
Och vi kommer lägga oss i din stora dubbelsäng
Klädda i vitt
Du, jag och din stora dubbelsäng

Guds gåtande ansikte reflekteras i mina före detta älskares leenden

Fall för mig, fall hårt och handlöst
Fall, kasta dig till marken
Hoppa för mig från nionde våningen
Ramla i trappan för mig

Jag lovar inte att fånga dig

Men jag lovar att vara där, när du landat
och hjälpa dig upp
Jag har plåster i en liten låda
Jag har lärt mig första hjälpen
Jag ska rädda dig från döden
och från ett brustet hjärta
Om du lovar att släppa allt
och falla handlöst
för mig.

Lila är färgen på ångest
Allting färgas lila
Havet, himmlen, skogen, människorna
Deras röster hörs inte
De överröstas av ljudet av alla tjuvlarm, flyglarm och sirener
Alla tandläkarborrar och naglar mot keramik
Lila skrapar, klöser, fräter, fryser, bränner
Huden som blir lila
Ögonen som blir lila
Mitt blod är lila och jag gråter lila tårar
Över esamheten
Över misslykandet
Överallt
Jag dränker hela huvudstaden med mina lila tårar
Världen är i kaos och jag är orsaken
Mitt i stormens öga står jag som en nagel
En irriterande nagel i stormmonstrets öga
Det är mitt fel att han är arg
Det är mitt fel att han förstör
Jag står ovanför och blickar ner på förödelsen
Ser hur den vanliga, normala världen kollapsar under mig
Och alla politiker och horor tittar upp på mig och skriker:
"Rädda oss!"
Och jag viskar:
"Nej."

Follow me home, let us make love and magic
For the first hundred times
Until you fall asleep for me

---

Följ mig hem, låt oss skapa kärlek och magi
För de fösta hundra gångerna
Tills du faller i sömn för mig.

---

Jag är hög på dig eller på droger.

månljuset slår ut tänder och knäcker näsor i huvudstaden
Och regnet kysser slu

---

tna ögonlock och släcker blinnande hjärtan
En ensam pratbubbla om att hellre vara ensam än lycklig
Barnen springer på taken
varenda mor ligger vaken
Stjärnorna blinkar snällt
De faller sen hur som hellst
Kvällen är tom
Den trötta västanvinden vill fylla den med flickor
Som alla de kjolar han and

---

ats på
Går de hem tillslut ändå
Fyrahundratusen sanna paradoxer samlade på en offentlig toalett
I ett osänt kärleksbrev
med allt för mycket hat
Alla vänder om
ett stenk

---

ast från paradiset
då har de sett tillräckligt
En pojke sköt sig genom livet
Med ett gevär laddat med könsord och hormoner
Lägg dig och sov i en godsvagn
Så har du ett nytt liv när vi kommer fram
Så binder jag dig en krans
Och du bär den som en krona
In i framtiden, in i framtiden
För er som har

---

någon

---

Hans händer lär känna hennes

Istället för ord, som vrider in och ut, en blick.
Istället för rosor, rödare en blod, en handling.
En famn.

Jag ska klä av dig dina andetag
Med skälvande fingrar
I det blinkande lysrörsljuset
Syns dina blodkärl genom tunn hud
Vidgade pupiller avslöjar dig
Som ett upplyst fönster i natten utanför
Ser jag in i din själs sovrum
Låt oss släcka sänglampan
Blåsa ut ljusen
Släppa taget om alla hemligheter
Och drunkna i ohämmad passion
Vi sitter rygg mot rygg i dimman
Utan att se eller höra
Känn, bara känn mig
Begrav dina tänder i min handled
Och uppsluka mitt förstånd
Så som jag ska slita av dig ditt
Och blanda det i mittt morgonkaffe
Det är lika svart som dina tända ögon
I morgon, i morgon

This bud of love, by summer's ripening breath, may prove a beauteous flower when next we meet.
Good night, good night! As sweet repose come to thy heart as that within my breast.

När jag lekte i min bardom fick jag höra
Att jag skulle akta mig
Så att jag inte trampade på senapsgas
Min förmoder hade bara ett ben
Hon hade bara en lunga
Hon hade bara en dotter
Att stödja sig på
Under flykten
Det var en dag av ett liv som gick åt
Det var en dag ett liv som gick åt
Till att bygga ett luftslott
För hundra år sedan
Gick där en kvinna
Med bara ett ben
Hon byggde en framtid
Hon byggde en släckt
En lång kedja av kvinnor
Med bara ett ben
När dagen var slut
Var det bara dottern kvar
Och hon hade ingenting
Inte ens ett liv
Där fanns ingen senapsgas
Bara gräs
På min lekplats

Jag tänkte skriva något om hösten, men på mitt huvuds bakdörr bultar en främlig.
Någon som är ren och vis och bräcklig. Rädd och lugn och ensam är han. Han som bultar på min hjärna.
Att tal och skrift och en timme av ett liv kan bulta så mot tinningarna, att mina ögon tåras.
Det gör ont när tårar rinner. De vattnar de rodnande lunderna och mognande äpplena.
Snart har ett år gått sedan en främmande man bröt sig in i min hjärna och möblerade om i mitt medvetande.
Snart har ett år gått, och varje gång jag skriver om den kvällen låter det förvirrat och osammanhängande.
Förtvivlat famlar jag nu efter en enda mening som han riva uppdämningen
Eller bara ådstakomma ett hål. En lös bräda i staketet som inhägnar stormen.
Allting har stoppats upp. Mitt i allt kom istiden och förseningen är oöverskådlig.
Ny ankomsttid: Aldrig
Vinter vinter vinter, ta mig med, vinterkonung. Kyss min tunga så den fryser fast vid en stolpe
Lämna mig sedan där att dö av köld eller slita sönder munnen som du kysst.
Främmande, förvirrade vinterkonung. Du som regerar riket i mitt huvud.
Vi fick det vi fick, och vi gör vad vi kan med det vi fått.
Ska vi gå?

Du säger att du är kåt
Men du ser bara kissnödig ut
När du säger att jag är vacker
Strålar dina ögon av odska.
Vad vill du med mig egentligen?
När du säger att du respekterar mig
och ställer mig på knä

Vem har sagt att jag vill ha din hand där?
Vem har sagt att jag vill ha din kuk där?
Vem har sagt att du får se på mig?
Vem har sagt att du får lyfta på min kjol?
Vem har sagt att jag inte är lesbisk?
Att jag inte är gift eller sjuk eller ihopsydd?

Ditt saliv känns som hett klister
Dina läppar kväver mig som en påse
Du är för tung över mig
För stor i mig
För hård mot mig

Jag viskar i ditt öra
Nej, jag skriker, nej!
Nej jag vill inte ha din hand, din kuk, dina läppar
Du får inte se på mig, du får inte lyfta på min kjol

Jag är lesbisk, sy ihop mig
Jag ska aldrig släppa in någon
Kväv mig med en påse, klistra fast och dränk mig
Skär av mig brösten som du säger är snygga
Skala av mig den mjuka huden och de vackra läpparna
Raka av mig håret

Du har lämnat spår på mig
Jag har kvar dina fingeravtryck
Jag ska hitta dig
Hitta dig och skära halsen av dig

Natten är mörk och varm och tät och fuktig. En sådan natt som känns som ångest.
En natt när barn skapas och föredetta föräldrar skriker åt varandra
En natt då spänningar släpps
Under den trånga huden spränger en ådra. Fylld med förgiftat blod är ådran
Den spränger och pulserar och hotar att spräcka den tunna, trånga huden
Bakom vilken jag gömmer mig
Den tunna huden
Under huden en förgiftad ådra
Bakom ådran ett hemligt ansikte
Märkt av otukt och sjukdom
Ett vedervärdigt ansikte
Målat med ung hud
Instoppat i ett trångt skinn
Undangömt
Men sant

Mina röda händer griper efter varm hud
När våta, stalta droppar faller från ögon som blinkar
I ljuset från skrivbordslampan
Att tvingas fly eller välja att åka
bortm hör- och synhåll från min vän, du ljusa, vackra
Min vän med varm hud och salta kinder
När jag sluter mina ögon
sover jag alltid
i din kupade hand
Glöden från den sista ciggaretten
Lyser upp slutscenen
av vår allt för korta långfilm
Rygg mot rygg i snöstrmen
Tar vi skydd under en byggställning
Till det vi påbörjat men aldrig kommer avsluta
Håll mig natten ut
I din varma, kupade hand
Min Vän